Personaliserade lärmiljöer: It is not the destination that matters but the journey!

För att citera Andersson och Boud från kurslitteraturen: “The acquisition of knowledge and skill alone is no longer an adequate goal for a student today. At a time when much technical knowledge has a half-life of five years or less mastery of content is not sufficient. “

Detta tycker jag är en bra inledning till diskussioner om Personaliserade lärmiljöer (PLE) och”peer learning”. Vad är det som är det röda tråd i denna diskussion? Om jag förstått det rätt så handlar om en ändrad pedagogik, där förutsättningarna som har tidigare styrt utbildningsmodeller gäller inte längre. Att den lineära utbildningen, med läraren som experten som matar studenten med kunskapen, ska ersättas för att ge den lärande kontrollen över sitt eget lärande. Även lärare ska ges en frihet som de inte tidigare haft genom att de styr själva vilka metoder och resurser bäst skapar förutsättningarna för student-centrerad lärande.
För Attwell, Downs och Naeves är budskapet att vi som lärare måste skapa en miljö som gör det möjligt för våra studenter att skapa egen kunskap utifrån de resurser vi tillhandahåller utan att vi alltid kan förutse vad den kunskapen är vid en viss tidpunkt. Life-long learning som sker i samarbete med andra ”studenter” (peer-to-peer learning) för att förbereda dagens student för morgondagens arbetsplats eller till och med för deras befintliga arbetsplatser eftersom många av dagens studenter pluggar vid sidan om sitt arbete.

Detta är bakgrunden till system som Elgg mm är att de erbjuder dig som lärare ett verktyg där du plockar ihop ”moduler” eller vad man ska kalla det för, alltså det du vill använda för din undervisning utifrån ett flertal byggstenar. Samma filosofi styr Stephen Downs när han använder olika resurser för att bygga ihop en lärmiljö för sin kurs om Connectivism. För Steve Wheeler gäller en ”Edupunk” variant där han använder sig av en mashup av wiki, blogs, twitter, iPhone mm för att skapa en PLE som ger honom och sina studenter en flexibel personlig lärmiljö för formell och informell lärande där tillgången till ”collaboration tools” skapar förutsättningar för lärande. Wheeler ser VLEs som ett hinder till lärande:
http://steve-wheeler.blogspot.com/2009/04/can-anybody-hear-me.html

Största nackdelen som jag kan se för implementering av liknande lösningar vid min arbetsplats är rädslan bland lärare för så många olika ”teknologier”. Många lärare känner att de knappast har tid att sätta sig in i funktioner som Pingpong erbjuder. Även det begränsat utbud de får testa under kursen ”IT i utbildning” kan kännas som ett oöverstigligt hinder.

Det vi får inte glömma är att vårt mål är att se till att studenterna har förutsättningarna för sitt eget lärande och att det kan finnas olika vägar till denna kunskap och den ena behöver inte vara bättre än den andra bara den gör sitt! Men det som är säkert är att vi som lärare måste inser att i framtiden blir vi mer och mer mentorer och inte längre experter.
PS jag vet att jag har skrivit mer än 200 ord men det var svårt att reflektera mer kortfattat idag!